Har ni någonsin undrat
om själen kan vandra under natten
För ibland när jag somnat
drömmer jag om sådant
som kroppen aldrig upplevt
(viskande)
Nyligen i sömnen
försvann allt mitt vemod
Jag blev någon annan
om bara för en stund
Är man något mer
än en kopp fylld
med minnen?
Saker som har hänt en
Saker man genomgått
Är minne inte själ?
Det finns de som säger att
“Minnen är ärr av en tid vi genomlevt
och i drömmarna ser vi dem igen,”
Det finns de som säger att
“Själen inte tillhör kroppen,
att själen är fri och att kroppen är ankaret
som håller oss fast”
(Det blir natt - Musiken börjar igen - en melodi, ett minne, ett tema)
Nu drömmer jag igen
jag blir hon, hon blir jag
Det är dimma på åkern när barnet föds
En moder skriker högt och en präst -
han springer naken över åkern
Flickan lär sig tidigt gå
“Hon vill redan vidare, upptäcka, söka”
säger fadern stolt
"Var har hon fått det ifrån?,”
svarar modern och nyper honom i örat,
“Inte kan det vara från far!”
(pianomusiken slutar - tillbaka till det gråa - till verkligheten)
Tillbaka till staden, till jobbet, till verkligheten
Jag kan hata jobbet, bara för att
Det är en konstig känsla, att inte vilja
att verkligen inte vilja, bara för att
Hellre hade jag velat vara hemma men
egentligen nog inte
Egentligen vill jag tillbaka till mor,
och huset som en gång var
(Ett eko - temat spelas igen)
När prästen far över åkern med bar stjärt
ropar fadern ut genom fönstret,
“Vi ses på gudstjänsten idag!”
Och flickebarnet är i en ålder där hon börjar undra
Varför gör prästen så? Och fadern svarar
“När dimman ligger tät på åkern,
viskar den till oss
om minnen från förr, om en tid utan åker
och en tid med åker om 200 år”
Flickebarnet tror att han skämtar, som fäder ofta gör
men modern säger
“Dimman ligger tät på åkern
år efter år
och då är det väl inte så konstigt
att den minns det som varit
och det som komma skall.”
(musiken slutar direkt - grått nu, nästan mörkt)
Återigen vaknar jag från min dröm,
“Somna om, somna om” - har det hänt dig?
Att du drömmer så verkligt och fint,
att när du vaknar blir du alldeles yr
För drömmarnas värld
är verkligare än din egen
Och du blundar och vill tillbaka
men minnena försvinner
långsamt
bort
Mina minnen? Dina minnen? Våra minnen?
Oavsett blundar du och vill tillbaka
men minnena försvinner långsamt bort
Som en kopp med kaffe, spillt på en duk
Ett märke, en känsla, en lukt
Endast en aning av ett minne
Ingen bild - bara en känsla
En skugga
Hon är allt jag hade kunnat vara
om jag var då, och inte nu
Men kan själar färdas genom
både tid och rum?
Skit i jobbet, skit i allt, skit i verkligheten
om drömmarnas värld är så ljuvlig…
(pianomusiken återvänder)
Hönorna kacklar och vinden susar
Återigen är det höst vid stugan vid forsen
Och flickan sitter vid åkern
och dimman slingrar sig tät
och hon får spratt
och springer tvärs över åkern
(pianomusiken slutar)
Jag har alltid tänkt på orden
missförstådd själ
ledsen själ
sorglig själ
En själ som nog levt bättre
en annan tid
En annan kropp
Och om så vore
att själar kan leva en annan tid
Varför valde min själ denna tid
denna kropp?
Jag tror att min själ
mår bättre
av att leva i en annan tid
Född fel
Född här
Hon är allt
jag hade kunnat vara
om jag var då
och inte nu