I lådan gömde sig det förflutna
En liten ask som rymde en hel livstid
Rösten inom mig vädjade:
”Öppna,
gå in
låt dig slukas av en värld
som en gång var din”
Är allt det här verkligen mitt?
En värld filtrerad av vemod och sorg över det förlorade, försvunna, borttappade
Svaret är fortsatt nej:
minnen kommer nog aldrig att tämjas
Asken får fortsätta samla damm,
Tills nostalgin leder mig tillbaka igen
